Man kan gråta för mindre, just nu väljer jag mellan att gå ner och väcka min minste son och skälla ut honom eller helt enkelt bara ge upp och sätta mig ner och storlipa. Kommer hem efter en jättetrevlig träff med Alexandra i Kista, åt god libanesisk mat. Möts av mitt fina rum, mina fina väggar täckta med spackel både här och där. Viktiga papper på skrivbordet, spackel, golvet och nya penseln som jag inte använt, spackel. Orkar inte!!! Jag har även räknat fel på en vecka så det är snart dags för mens, och är man då mer eller mindre känslig... Choklad, nej det har jag inte för jag har fått för mig att vi ska leva sunt, glass, inte det heller, så helvetes jävla skit!!!