Den slitna sanningen! Kände mig rätt så pigg ett tag men nu är jag trött. Och klockan som ska ställas om i natt. Det kommer bli svårt att komma upp på måndag.

Njuter av låten Snälla snälla snälla från rummet brevid, men så är det en liten kille som illvrålar:

-Inte snälla snälla!
Då blev det Amy igen...

Vi är hemkomna från promenaden, den gjorde gott och jag är människa igen. Det är väldigt trist, grått och blött ute men inte så kallt. Här en tunnel under e4:an.

Liten kille klämmer en glass på Coop medans vi väntar på syster och far som ska komma och möta upp.

Valde att ta en enkelvagn tänkte att ett barn fick gå och ett åka, men det gick ju att lösa så här också när de tyckte de gått tillräckligt.

På vägen hem bytte jag barn och killarna åkte bil med pappa och Thillan och jag gick.
Ett kors i slutet av vägen!
En glad thilla med rosiga kinder.

Fy vilken trist, grå väg. Det hade precis torkat upp och kändes som våren var på väg i går när snön började vräka ner. Men hoppet är väl det sista som överger människan, eller vad är det man säger ;).

Sollentuna kyrka passerar vi på vägen till godiset. Men den var också trist och grå idag. Men det är rofyllt med kyrkogårdar.

Simon pusslar, favvosysselsättning just nu. Felix är inte alls intresserad.