På Ikea idag, vid korven på vägen ut. Man, kvinna och barn sätter sig vid samma lilla barnbord som oss och äter. Man och kvinna är inte ett par, eller kanske, men mannen är inte pappa till flickan. Kvinnan är väldigt helylle på alla sätt, skitigt hår, mjuka sköna kläder och osminkad, gravid, mannen tror jag är mäklare, iofs i jeans men snyggt klädd. På något sätt känns det som en dejt, han försöker närma sig barnet som kanske är snart två, lära känna henne och kommunicera med henne. Han sitter på en barnstol och kör sitt snack med mamman när lilltjejen spiller ut lingondricka över sina byxor och bryter ihop totalt, sovdags egentligen. Vad säger mannen till barnet för att försöka trösta barnet?!
-Klara, du skulle bara veta vad mina skor kostar...
Jag fick dagens asgarv och jag skrattar ännu när jag tänker på det. Hela situationen kändes som att mannen ville gråta ihop med Klara över sina skor, som att det här mötet inte var vad han hade tänkt sig. En dejt på Ikea i Uppsala med en gravid morsa och en unge som spiller ner hans urdyra skor. Behöver jag skriva att han kallade mina söner för tjejer och snackade om Spindelkvinnan tröja med min mycket oförstående son. För övrigt såg han bra ut och var mycket charmerande...