-...förresten, minns du mig..., vågade hon inte säga.
Men blicken, ögonen var desamma som hon mindes dem. Fast det var så länge sedan. Så länge sedan, nästan tjugo år. Att det snart gått tjugo år sedan dess... Han fick bråttom iväg, mindes han också? Eller hade han helt enkelt bråttom? Det fanns många orsaker i hennes liv till att hon valt att flytta iväg från sin barndomsstad. Detta var egentligen inte en av dem, men det var sånt här hon ville undvika. Att rota i det gamla, att överfallas av det när hon inte är beredd. Och som en blixt som slår ner, från en klarblå himmel...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar