Malin Wollin skriver i Expressen att vi är gjorda för monogami. Men jag undrar verkligen om alla är det. Jag tror att faktiskt människor skiljer sig åt där och endel passar det ena för och andra kräver mer för att känna sig nöjda. I min värld tror jag det finns lyckliga skiljsmässor och nya stora familjekonstellationer som är helt perfekta med extramammor och extrapappor åt höger och vänster som gör att tiden räcker till lite extra i dagens framåtsträvande och göra-karriär-tänk. Och så lever vi ju längre idag och samtidigt så jobbar vi ju mindre på ett sätt än vad vi gjorde "förr i tiden", vi träffar betydligt mycket mer människor så det är ju klart att vi träffar fler som attraherar oss och skulle kunna vara den rätte. Jag tror att framtiden kommer se annorlunda ut, det kommer bli normalt att ha de mest märkliga sammansättningar av familjer. Alla kommer vara glada och nöjda :), ha ha där fick jag ihop det fint eller hur! Skulle kunna tänka mig att blanda in ett par pappor till i den här familjen, behöver en som är händig och kan fixa här hemma, en som tar hand om matlagningen, ytterligare en som drar in stora pengar och så vill jag ha en riktig lekpappa, en som vill ha fler barn, en som gillar att shoppa och inredning osv. Skulle kunna fortsätta länge... tur jag är nöjd som jag har det!