Barnens mormor med nyfärgat hår. Hon får stå ut med mig när jag kommer och hälsar på. Men hon fortsätter envist att hävda att jag var ett väldigt snällt barn...
Mormoderns små bebisar, Allis och Selma heter de (fråga inte vem som är vem, det håller barnen reda på och de sover nu).

Min mormors figurer, tänk den som hade den minsta lilla konstnärsådra i sig *suck*.

Ett glatt gäng på trappen. Kallt om rumpan men mamman måste ju få fota, eller?

Denna älskade grind, är kan de små stå och titta på alla bilar som susar förbi. De lärde sig tyvärr hur de kan öppna den genom lite samarbete.