Jaha, så får jag inte låta mitt barn leka med Bratz heller. Råkade snubbla in i den här krönikan och jag blir så trött på alla krönikörer som tjänar pengar på att sitta hemma och skriva om en massa som de kommer på bara för att irritera oss vanliga föräldrar. Tur att semestern tar slut på måndag så jag inte hinner läsa och störa mig på skiten. Fast det är rätt intressant när man kollar vad de skriver om, det är ju inte precis omvälvande världsnyheter utan alla har de det senaste som stått i tidningen eller vad barnen sagt och gjort under dagen som rubriker.

Nu har jag lust att skriva att jag avundas dem deras arbete hemifrån där de kan baka, städa och shoppa hela dagarna, gå på prommis med barnen i solskenet eller ta en tur till Ikea när de vill, men det ska jag inte. För jag är inte det minsta avis faktiskt, om jag inte hade mitt jobb att gå till skulle jag totalt tappa kontakten med omvärlden, glömma hur man använder en telefon och shoppa mjölk 10 ggr per dag. Det är skönt att gå sminkad till jobbet även om inte kläderna är de senaste eller ens sitter så värst bra på min alldeles för stora bakdel (hu vad den skulle växa om jag gick hemma förresten). Jag gillar att lyssna på snacket i fikarummet som inrymmer så mycket mer än bara det som står i Aftonbladet eller Expressen, fast jag kan lugnt skriva att jag inte har så mycket att tillföra för jag orkar just nu inte hänga med ett skvatt i vad som händer.

Vart vill jag komma med det här inlägget då? Har ingen aning, men min dotter får gärna leka med Bratz och hon kommer garanterat köpa filmen och se den hundra gånger. Jag hoppas och tror att hon kommer bli en smart ung dam en dag som hänger med i den jargong som krävs för den tid hon växer upp i. Jag ler åt de uttryck hon använder när hon kommer hem från skolan, de har blivit helt annorlunda bara på denna vecka hon gått där och lär komma att förändras mer.