Jag hoppas att Fotbollsfrun inte bara skriver att hon gör saker utan att hon faktist gör det också. Som när hon skriver om sin helgfrukost, där hon slänger in ett fan i meningen när hon pratar med barnet utan ben. Jag svär också inför mina barn, jag tror mina barn kommer använda svordomarna, men jag hoppas också att de inte kommer tycka att det är något fruktansvärt förbjudet att råka svära, men samtidigt lära sig när man kan svära och inte. Och det bästa hon gör, hon säger till barnet som påstår sig inte ha ben att hon själv vill sitta på rumpan och äta sin frukost. Så säger jag, dagligen till mina barn och att det faktiskt får vänta en stund.