Härmed lovar jag att jag ska bli en bättre människa! Jag ska gå och lägga mig i tid på kvällen och jag ska innan dess ha tränat massor. Jag ska införa massa jobbiga regler för mina fina barn som idag uppfostras enligt låt-gå principen. Och så ska jag sätta upp mål för mig själv, jag ska ta kontroll över vad jag själv vill och arbeta mot detta mål. Hemmet ska ständig vara skinande rent och undanplockat. Nej och inte är ord som upphör att existera för de behövs inte i ett perfekt hem, alla talar med låga röster med varandra och älskar varandra hela tiden. Vart i denna text känner man mest att verkligheten upphör? Att detta liksom inte är genomförbart? För mig känns det som det brister redan i första meningen *asg*! Men det vore inte helt fel om jag hitta lite ork att i alla fall sätta mig på träningscykeln på kvällarna...