lördag, oktober 06, 2007

Jag känner mig som tjejen i Alwaysreklamen, hon som ser helt slut ut efter att sprungit och bytt binda x antal gånger under natten, fast med den skillnaden att jag redan använder deras jättebinda och ändå har varit uppe fyra gånger i natt och bytt. Fatta hur mycket blod som måste forsa ur mig och hur totalt katastrofalt dåligt jag har sovit. Jag kan verkligen inte jobba om jag får mens på fel dag och inte tajmar in det när det är helg eller att forsen kommer på natten. Som tur är så brukar jag känna min kropp så pass att jag vet hur läget är. Men så här går inte att fortsätta!

Trött idag och med ständigt malande i huvudet att det går magsjuka både på dagis och i skolan så känner jag mig på g att börja spy också, psykiskt jag vet. T var på dans och då berättar den mamman att pappan i familjen har varit dålig i veckan, en kompis till alla barnen var här och lämnade ett kalaskort och nog tusan har han spytt i veckan så det cirklar runt en hela tiden.

Har klippt till tre våder av tapeten men känner inte riktigt att jag får tummen ur, är för trött. Tvättmaskinen går för fullt och köket är sanerat. Hoppas på hämtmat i kväll för jag orkar inte engagera mig i matlagning. Vill bara sitta och surfa vid tv:n och äta godis med en varm filt om mig.

Jobbveckan har varit bra, pratade med min chef om att gå ner i arbetstid och nu ska bara det praktiska lösas. Kommer förhoppningsvis kunna jobba en dag mindre i veckan, vara hemma med killarna och T har möjlighet att ta med en kompis hem efter skolan. Känns skönt att ha bestämt sig. Ska iväg och slänga en hög med sopor nu, står många påsar med bajsblöjor utanför.

1 kommentar:

Mamma R sa...

Fler som är inne på samma linje hör jag - att gå ner i arbetstid. Jag tycker det känns som en självklarhet när man har barn. Det är inte värt att slita ihjäl sig på jobbet när man har småttingar att umgås med hemma. Dom är bara små en gång! Man ångrar sig nog väldigt senare om man inte tar chansen att umgås med dom så mycket man bara kan när dom är små. En vacker dag sitter man där med barnen utflugna och undrar vart tiden tog vägen...

Jag applåderar ditt beslut! :-)