Jag är riktigt imponerad och glad över vissa av mina nya grannar här på gatan. De kan redan namnen på mina barn och vet vem som är vem av killarna. Jag som knappt känner igen dem som mina grannar än och inte har jag en aning om i vilket hus de bor. Nåja det kommer väl.

Herr S har lagt sig till med den fina vanan att säga -min min min- om allt nu. Vad han än tar så gastar han -min min min-. Fast jag tror inte han menar det riktigt för han kan lämna saken vidare till herr F lika snabbt. Och igår fick ungen ur sig en treords mening, -det är min- sa han då när jag tog något :). Så kul att följa den språkliga utvecklingen som har tagit fart nu. De upprepar de ord man säger och de saker man gör. Vi räknade bilar igår, en två tre fyra, och båda hojtade glatt tre fyra och pekade på bilarna.