Killarna har fått sand i sandlådan, och nästan tömt den också. För det roligaste är ju att slänga sanden så långt man kan, eller bara fylla spaden och gå och tömma den nån annanstans.

Är det bara jag som tycker det är dags att klippa herr hårfager?!

Vad man är vacker när man har ögoninfektion *not*. Känner mig lite småkrasslig som vanligt, och damen har återigen feber och är förkyld. Hon kanske inte tål sin farmor och farfar eftersom hon blir sjuk när hon träffat dem?! Enligt dagis är Fellen inte sig helt lik heller men det är inget vi märker här hemma, han busar och står i för fullt. I kväll har han och brorsan slagit kullerbyttor och lassat in tacos för ett helt kompani.

Dags att ge ett livstecken ifrån mig! Förra helgen var jag och tjejen i Kalmar, torsdag-söndag, bara hon och jag var och hälsade på mormor och de små nya kissemissarna. Pappa och pojkarna klarade sig ypperligt på egen hand här hemma, så det lär vi göra om igen :)!

Annars är det mest stressande för att hinna med allt som ska klaffa och så jobba däremellan. Nu har vi barnens farmor och farfar här så jag och T har varit och handlat helt själva, det har inte skett sen jag minns inte. Just nu är de på cirkus med minidamen och vi njuter av tystnaden...

Blä vad jag är trött på sjukdomar och skit som man får när man har småbarn. Idag har jag faktiskt varit på jobbet hela dagen och det var så kul! Men när jag hämtade på dagis så var ett barn dåligt i magen och ett är supertrött. Den som är dålig i magen fortsatte att vara det här hemma och det andra somnade kl halv sju i soffan efter att ha ätit massor, den tredje mår som tur är prima liv. Jag har ont i halsen och känner mig frusen... Men jag bestämmer i morgon bitti hur dagsformen är för alla, T är iväg på jobb långt bort så han har man ju inte mycket hjälp av ;).

Nu är det dags för en stund i bastun, ska bli skönt efter en hektisk dag.

Kanske ska nämna att fröken T är i princip återställd efter sin sjukhusvistelse. Gosegumman börjar få färg på kinderna igen. Därav min frånvaro i bloggen den här veckan som gott, fick tillbringa ett dygn på Astrid Lindgrens barnsjukhus, infektionsavdelningen. Feberkramper, ett par efter varandra, hon är för gammal för att få detta nu, inget särskilt som utlöst detta, detta var tredje gången det händer, läkarna kliar sig i huvudet och förstår inget, nu blir det vidare utredning.

Hmm, jag var på Lindex för att hämta mitt paket jag beställt. Valde att hämta i butik då det lät smidigt. Kom dit, stod i kö, stod i kö, stod i kö (ja det var lång kö), sen var det min tur och jag tittade på tjejen i kassan och sa att jag skulle hämta mitt paket. Hade memorerat ordernumret för det skulle man säga enligt instruktionen men det frågade hon inte efter. Hon svarade ett ögonblick så ska jag gå och hämta det... hon var borta en stund och kom sen tillbaka med mitt paket. Nej jag kände inte tjejen, jag leggade mig inte, sa inte ordernumret, inte mitt namn, men jag fick rätt paket!
Vad tror ni, hänger det en bild på mig i deras fikarum, kanske de fotar personer i omklädningsrummen och har som månadens bild när de sitter och fikar och så tar de reda på allt om den personen, eller är jag ökänd där ändå, eller kan det vara så att de under tre dagar har haft bara mitt paket liggande där och de har väntat och väntat på att jag skulle komma in. De fick ta till en tjock manual och två i personalen för att kunna scanna det så jag fick det. Men jag är jättenöjd, två underbara behåar, tre trosor och en tröja, allt sitter perfekt. Hoppas webshoppen har premiär på riktigt snart jag kommer köpa där igen!!!

Jag är riktigt imponerad och glad över vissa av mina nya grannar här på gatan. De kan redan namnen på mina barn och vet vem som är vem av killarna. Jag som knappt känner igen dem som mina grannar än och inte har jag en aning om i vilket hus de bor. Nåja det kommer väl.

Herr S har lagt sig till med den fina vanan att säga -min min min- om allt nu. Vad han än tar så gastar han -min min min-. Fast jag tror inte han menar det riktigt för han kan lämna saken vidare till herr F lika snabbt. Och igår fick ungen ur sig en treords mening, -det är min- sa han då när jag tog något :). Så kul att följa den språkliga utvecklingen som har tagit fart nu. De upprepar de ord man säger och de saker man gör. Vi räknade bilar igår, en två tre fyra, och båda hojtade glatt tre fyra och pekade på bilarna.