'I can imagine you at forty,' she said, a hint of malice in her voice. 'I can picture it right now.' He smiled without opening his eyes. 'Go on then.' 15th July 1988. Emma and Dexter meet for the first time on the night of their graduation. Tomorrow they must go their separate ways. So where will they be on this one day next year? And the year after that? And every year that follows? Twenty years, two people, ONE DAY.

Den här har jag lyckats komma igenom nu. Läs den! Just nu är jag lätt frustrerad, den där känslan när det känns som att skiljas från en vän. Man vill veta mer, veta fortsättningen. Och jag är förbannad för jag hade skrivit den bra mycket annorlunda!!! (...jag ska bli författare och skriva böcker så att det alltid går precis som man vill att det ska gå...)